trixes tankar

God Jul! Hyvää Joulua! Merry Christmas!

2009-12-18T05:45:00.000-08:00

Ståkkålms-Måna

2009-12-17T01:32:00.000-08:00

Sossarna sätter partiledaren Mona Sahlin som etta på riksdagsvalsedeln från Stockholms stad (läs mer här). (S) vill stoppa väljarflykten i huvudstaden och därför är det tänkt att Mona ska agera räddande ängel.

Men det kommer knappast att hjälpa. Socialdemokraterna har nämligen en politik som är enormt Stockholmsfientlig. Och Mona Sahlin är långt ifrån rätt person att agera lokalt vallokomotiv i huvudstaden samtidigt som hon troligen kommer att ränna land och rike runt för att förtvivlat värva röster till det bräckliga rödgröna samarbetet.

Det visar ändå väldigt tydligt att paniken inom (S)-rörelsen sprider sig mer och mer. Man har inga bra ansikten att lyfta fram till förstaplatserna på listorna. I Stockholms län har man som etta satt Thomas Bodström - en man som redan nu drömmer sig bort till en framtid i USA, ett land med mycket högre löner och mycket lägre skatter än ankdammen Sverige. Och hellre än att man sätter den feminina pitbullterriern Veronica Palm som etta i Stockholms stad, så väljer man alltså partiledaren och statsministerkandidaten - en kvinna som hellre går på rockkonsert i Hultsfred eller sitter på tjänsterummet och knaprar (med statens kreditkort inköpt) Toblerone och förstrött bläddrar igenom den senaste högen med p-böter och körförbud.

Socialdemokraternas strategi är just nu att inte överhuvudtaget presentera någon egen politik, utan enbart skälla alla i samhället existerande problem på den sittande Allians-regeringen. Helst skulle (S) vilja skylla hela den globala lågkonjunkturen på Alliansen, likaså de globala utsläpps- och klimatproblemen, Tiger Woods´ otrohetsaffärer, Peter "Floppa" Forsbergs skadeproblem, digerdöden och att julen i år infaller på en torsdag. Men det skulle sätta alltför högt tryck på partiets två professionella proffs-floskel-upprapare (Thomas "Snömos" Östros och Veronica "Grrrr-vofff!" Palm) så här i juletider...

Spykerspöket

2009-12-15T23:44:00.000-08:00

Enligt General Motors är den holländska sportbilstillverkaren Spyker nu den enda kvarvarande spekulanten på Saab (läs mer här och här). Med andra ord är det dags att glömma allt vad SAIC och BAIC och andra kinesiska biltillverkare heter - i alla fall för stunden.

Men Spyker...? Känns det inte lite som Koenigsegg Light över det hela? Om man tycker att Koenigsegg inte hade tillräckligt på fötterna för att köpa Saab, så får man väl säga minst detsamma om Spyker. Spyker handknackar också max ett par hundra exklusiva sportbilar i miljonkronorsklassen varje år. Helt plötsligt ska de alltså ha hand om en biltillverkare som försöker sälja ett antal tusen massproducerade familjebilar.

Dessutom är inte heller Spykers ekonomi så där enormt jättelysande precis. Spyker dras själva med skulder och det är alltså tänkt att de ska ta över Saab som också dras med stora skulder.

Två blinda som ska ta sig över en hårt trafikerad motorväg...

Redan tidigare i veckan sålde GM bort en liten del av Saab till kinesiska BAIC. Det BAIC var intresserade av var alltså inte hela Saab-tillverkningen, utan enbart att kunna komma över pressformar och annat för att själva kunna tillverka billigare kopior av Saab-modellerna 9-3 och 9-5. That´s it. Med tanke på att kineserna redan varit hyfsat påhittiga vad gäller att sälja t ex Adidas-skor som Abibas och mobiltelefoner som heter Mokia, så är det ju knappast någon större nyhet i sig.

Det vettigaste som GM kan göra, för alla inblandade parter, är att helt lägga ner tillverkningen av Saab redan vid årsskiftet. För med Spyker som ägare kommer det enbart att röra sig om konstgjord andning under en viss, kort tid. Men i slutändan blir resultatet detsamma. Och då kommer det inte att bli bara en biltillverkare som får lägga ner, utan två...

Inte bara att gasa på

2009-12-14T23:17:00.000-08:00

Biogasen i Stockholm sinar. Av 13 tankställen i och runt stan hade 8 slut på gas fredagen den 11 december. Och på de resterande 5 är det osäkert om det är den miljövänliga biogasen bilisterna tankar eller om det i stället är den mycket (för miljön) tråkigare naturgasen som kommer ut ur pumpen (läs mer här).

Särskilt taxichaffisar med biogasbil får ägna massor av tid åt att åka runt för att fylla på gastanken i bilen. Tid som de hellre skulle vilja använda till att tjäna pengar. Men det är likadant även för alla privatbilister som vill göra en insats för en bättre miljö. Frågan är ju hur bra det egentligen är för miljön att bilarna tvingas åka runt, runt och även bränna en hel del bensin på kuppen.

För det är så biogasbilarna ser ut. Förutom en tank för gas har de även en liten tank för bensin. Bensintanken är egentligen enbart tänkt som en "reserv" ifall man tillfälligt får slut på gas. Men i praktiken betyder det för Stockholms gasbilsägare att bensintanken används allt oftare och gastanken på sätt och vis enbart används som "reserv" i stället.

Och det var väl inte riktigt tanken (!), eller...?

Problemet med biogas är att det egentligen enbart finns en distributör i Stockholm - Aga (den enda större utmanaren - Fortum - är ändå så enormt små på marknaden att de knappt märks alls). Aga har med andra ord ren monopolställning i huvudstaden. Och tyvärr tycks de inte direkt bry sig om att tillhandahålla en bra service. Och de är heller inte vidare måna om att det alltid måste vara biogas i pumparna, utan för dem tycks det gå lika bra med naturgas. Men naturgasen är (namnet till trots) inte någon vidare bra produkt för vare sig natur eller miljö, eftersom den pumpas upp från precis samma hål som råolja. Naturgas är med andra ord ett fossilt bränsle på samma sätt som bensin och diesel. Och har då givetvis även samma skadliga ämnen som utsläpp.

Det behövs större konkurrens på biogasmarknaden. Annars finns en stor risk att denna, det för närvarande allra miljövänligaste drivmedlet för bilar, kommer att försvinna helt och hållet.

Taxichaffisar och -bolag är, som alla vet, inte direkt kända för sitt enorma tålamod...

Plötsligt i Sundbyberg

2009-12-14T00:36:00.000-08:00

Jag läste i dagens SvD att (S) i Sundbyberg genomför ett slags "primärval" inför nästa hösts kommunalval (läs mer här). Först tyckte jag att det var en fräsch och intressant idé, men sen läste jag lite noggrannare.

Rösta får den som inte är ”politiskt aktiv i andra politiska partier eller andra partiers ungdomsförbund”. Utskicket som ska returneras med kryss kräver att man uppger namn och adress samt verifierar sitt invånarskap genom att kryssa för ett ”ja”. Med andra ord känns det som att man tummar ganska rejält med valhemligheten. Och har (S) listor över medlemmar i samtliga politiska partier (och ungdomsförbund) som de nagelfar för att därefter kasta bort en röst i "primärvalet"? Hur har de i så fall kommit över dessa listor...?

Jag är hyfsat övertygad om att det här experimentet inte kommer att ge någon större utdelning. Ska vi gissa att det i Sundbyberg kanske finns ett tjugotal kommuninnevånare som kommer att sätta sig ner och göra ett aktivt val bland sossarnas 30 kandidater till kommunfullmäktigelistan?

När inte ens partiernas interna provval lyckas intressera fler än den innersta kretsen, så känns det här mer som ett spel för gallerierna. Och, som vanligt, kommer det att ge exakt samma resultat som de interna provvalen - de som redan är kända kommer att få de flesta rösterna. Nya namn och ansikten ratas, oavsett hur mycket de brinner för de politiska sakfrågorna.

Och frågan återstår - rör det sig egentligen om demokrati annat än till namnet...?

Skillnader

2009-12-08T13:25:00.000-08:00

Bild 1. Skumtomte.

Bild 2. Skum tomte.

Tio månader kvar

2009-12-10T23:59:00.000-08:00

Snart dags för välbehövligt jullov, både för mig själv och för många andra. Bland annat regeringen.

Jullovet kan med fördel användas för att analysera året som varit. Vad gick bra och vad gick mindre bra, vilka var glädjeämnena och vilka var de stora besvikelserna - politiskt sett?

1. För regeringens del måste den senaste tidens debatt om sjukförsäkringsreglerna knappast anses vara annat än en stor besvikelse. Även om tanken bakom säkerligen är bra - att få ut långtidssjukskrivna personer i arbete igen och därmed bryta den passiva "behandling" och bidragskarusell de fastnat i - så gick något väldigt, väldigt snett när beslutet skulle kommuniceras ut.

Och att man inte "tänkte efter ordentligt" när det gällde de extremt sjuka (cancerpatienter, personer med KOL, MS och annat) för att i sista sekund göra ett lappkast kan väl heller inte anses som något annat än ett enormt misslyckande.

2. Det svenska EU-ordförandeskapet lider mot sitt slut. Ett ordförandeskap som har varit väldigt lyckat, samtidigt som i alla fall jag efterlyser de stora och viktiga frågorna. Vad minns man av ordförandeskapet? Passade den svenska regeringen på att driva igenom något av vikt...? Tyvärr sviker mig minnet, för det finns inte en endaste stor fråga som jag på rak arm kan fånga upp som den svenska regeringen presenterat under det här halvåret.

3. Opinionssiffror ska man alltid ta med en stor nypa salt. Att deppa ihop över att den rödgröna röran får 50 procent i SCB:s senaste undersökning medan Alliansen får nästan 43 är givetvis trist, men samtidigt är loppet långt ifrån kört.

Det är tio månader kvar till valet. Tio månader av hårt arbete och massor av samtal med väljare om vad vi åstadkommit så här långt och vad det är för planer vi har för framtiden. Kanske har vi inom Alliansen börjat tro - i takt med att glappet mellan regeringspartierna och oppositionen har minskat och vi har legat hyfsat jämt mot motståndarna - att det hela kommer att lösa sig av sig självt och att det efter årsskiftet kommer att bli som att "glida på en räkmacka".

4. Opinionen i Stockholm däremot har pekat på ett enormt övertag för Alliansen. Sossarna har knappt nått upp till 20 procent. Men inte ens i Stockholm ska vi anse att det redan är klart. Sossarna kan mobilisera krafter - det har vi märkt förut - och börjar sossarna att röra sig uppåt i opninionen på riksplanet, så kommer det även att märkas i huvudstadens siffror. Vi måste med andra ord fortsätta vara tydliga i vår politik och vår information gentemot stockholmarna.

5. Sverigedemokraterna... Vi måste ta debatten med (SD). Vi kan inte fortsätta ignorera dem. Vi måste ta en saklig debatt med (SD) och lyfta fram både avigsidorna och det positiva med invandring och flyktingpolitik. Ställ siffror mot siffror, statistik mot statistik. Hymla inte. Ljug inte. Säg hur det är, hur det ser ut, vad som gjorts bra, vad som gjorts dåligt, vad som kan förbättras. Men främst av allt - ta debatten!

Det stora felet vi dessutom gör är att vi har börjat acceptera att (SD) redan tagit plats i riksdagen. Det har de inte. Långt ifrån. Opinionssiffror är en sak, men det ska mycket till innan folk verkligen röstar i enlighet med vad man får fram från en undersökning gjord på lite drygt tusen pers.

6. Klimatmötet i Köpenhamn kommer att gå i stå - som vanligt. Alla åker dit med storvulna planer på att det äntligen ska bli samförstånd och att man ska samarbeta om både de stora och små miljöfrågorna. Men när det sedan väl kommer till pudelns kärna vill ingen betala. Alla vill att "de andra" ska ta sitt ansvar, men det egna ansvaret vill man inte kännas vid.

Är målen i sig alldeles för orealistiska? Är de för drastiska? Utsläppsreduceringarna för jobbiga att driva igenom i både ett lokalt och ett globalt perspektiv? Här har vi världens chans att komma fram till ett hållbart framtidsscenario både för oss och för kommande generationer. Vi har ett gäng politiker som borde vara vana vid att kunna kompromissa. Och så sjabblar man bort det - som vanligt...

7. Trafiklösningen i Stockholm kan väl knappast kallas för effektiv, oavsett om vi pratar om bilism eller kollektivtrafik. Det bor nästan 2 miljoner personer i Stor-Stockholm. De flesta har sitt arbete på en helt annan plats än där de bor. Och för att förflytta sig från punkt A till punkt B krävs någon slags transport.

Väljer man de kollektiva färdmedlen innebär det ofta att man får vänta, vänta och vänta. Tåg och bussar blir inställda. Ofta på grund av signal- eller vagnfel (om det rör sig om en buss, så kan det vara för att föraren blivit haffad för att ha suttit och SMS:at samtidigt som han kört). Och våra pendel- och tunnelbanetåg tycks ju inte klara av den svenska vintern. Inte heller lövhalkan på hösten.

Men det är inte mycket bättre att ta den egna bilen till och från jobbet. Är man bilist i Stockholm krävs ett enormt tålamod och att man planerar sitt bilåkande utifrån grundprincipen att ska du ta dig från ett ställe till ett annat, så tar det troligen dubbelt så lång tid än vad du trodde från början. Plussa dessutom på en kvart, men inte ens då kan du vara säker på att tidsramen håller.

Jag kan inte förstå vad motståndarna till "Förbifart Stockholm" gormar om. Det måste väl anses vara en enorm förbättring för alla stockholmsbilister att alla de som ska ta sig runt Stockholm bokstavligen kan ta sig runt Stockholm i stället för att sitta i bilkö på Essingeleden?

8. I nästa års valrörelse vill jag inte att man ägnar tid åt telemarketing. Det är ett totalt dödfött projekt numera. Folk vill inte bli uppringda av politiker. Seriously. De vill inte prata politik i telefon när de egentligen vill gå och käka middag, titta på favoritdokusåpan på TV eller sitta och knappa in statusuppdateringar på Facebook. Telemarketing var hippt och fräscht och kul när vi inom Moderata Ungdomsförbundet drog igång med det i valrörelsen 1991. Vilket alltså är snart 20 år sedan. Sedan dess har det gått inflation i telemarketing som valstrategi. Alla partier kör telemarketing. Dags att sluta med det den här gången.

Trappstuds ger heller inget. Av samma anledning. Folk har annat att pyssla med än att stå vid ytterdörren och snacka med politiker så att alla grannar hör.

Det som funkar är att stå med bokbord ute där folk rör sig. De som vill stanna till och snacka politik gör det. De som inte vill - fine. Låt dem vara.

Det som också funkar är att använda modern teknik för att nå ut till människor. Nu menar jag inte spam-mail, massutskick av SMS eller andra sätt att skicka ut budskap till människor som inte vill ha dem. Det jag menar är t ex att blogga (som den här du läser nu), att synas på sajter som Facebook, att göra filmer för Youtube med mera. Teknik förnyas hela tiden och vårt parti måste självklart hänga med i utvecklingen.

Men främst av allt måste vi respektera väljarna. Information måste ske på deras villkor - inte för att boosta våra egna egon eller för att känna att "så där, nu gjorde vi en insats, dags för fika!"

Fasen... Jag borde bli valledare...

Nya tag

2009-12-10T02:38:00.000-08:00

Resultaten från Stockholmsmoderaternas provval presenterades vid midnatt (ni hittar dem här). Jag hamnade på 178:e plats på listan till Stockholms Läns Landsting och på plats 308 på listan till stadsfullmäktige.

Med andra ord är mina chanser att komma in vare sig i den ena eller den andra församlingen mikroskopisk - om nu inga dramatiska förändringar sker från nomineringskommitténs sida (vilket jag knappast tror på).

Ja, jag erkänner att jag var väldigt ledsen och besviken i morse. Det kändes som att alla dessa år i partiet (aktiv medlem sedan 1982) har varit förgäves och att det inte var värt att fortsätta med politiken överhuvudtaget.

Men sen lugnade jag ner mig. Till att börja med har det varit rekordmånga duktiga kandidater i årets provval och konkurrensen har varit knivskarp. För det andra har jag hela min politiska bakgrund i två kommuner - Upplands Väsby och Sundbyberg - och jag är en "rookie" i både Spånga (där jag försöker aktivera mig i den lokala partiföreningen) och Stockholms stad (som Spånga rent geografiskt tillhör).

Eftersom jag är "ny" både för Spångamoderaterna och för Moderaterna i Stockholms stad, så är min placering den här gången rätt så naturlig. Jag har inte direkt varit ute på gator och torg för att försöka profilera mig.

Jag kommer självklart att jobba allt jag kan för att Alliansen ska vinna även hösten 2010. Jag tänker aktivera mig ännu mer inom Spångamoderaterna, göra mig känd även inom Stockholms stad och därmed kanske kunna "klämma mig in" nästa gång, i valet 2014.

Se det här med deppigheten och besvikelsen... Det är ju ingen världskatastrof att jag misslyckades den här gången.

Jag tar nya tag!

Politik?

2009-12-08T23:55:00.000-08:00

Att den svenska telekomtillverkaren Ericsson säger upp 1 150 arbetare i Gävle och 90 tjänstemän i Borås (läs mer här och här) är givetvis väldigt tråkigt. Men jag förstår dessvärre inte hur både SVT och TV 4 i sina nyhetssändningar försöker göra det hela till en politisk fråga.

Regeringen har inte haft minsta lilla dugg att göra med att Ericsson tvingas till uppsägningar. Ericsson är ett helt privatägt företag. Därför känns det väldigt trist (men på ett sätt ändå symptomatiskt från svensk medias sida) att det blir samma typ av hetsjakt som med Saab.

Fackförbunden ser en möjlighet att plocka billiga politiska poänger åt den rödgröna röran genom att spela på människors allmänna missnöje med att bli av med jobben. Fackens retorik kan man ändå förstå - det är på ett sätt deras uppgift. Men de slår i det här fallet (och vad gäller Saab) åt helt fel håll.

Däremot kan man, som sagt, inte alls förstå svensk TV-medias roll i det här. Jag trodde i min enfald att media skulle vara sakliga och hyfsat neutrala i sin nyhetsbevakning och -information.

I am sadly mistaken...

Likheter

2009-12-07T23:33:00.000-08:00

Jag ser, tyvärr, tendenser på att ifall vi inte gör något radikalt och genomgripande, så kommer 2010-talets Europa snart att ha samma slags tongångar som Europa hade på 1930-talet. Då riktades hatet mot judar. Nu riktas hatet i stället mot muslimer.

År 1919 bildades ett litet missnöjesparti i Tyskland, på den radikala vänsterkanten. Partiet fick 1920 namnet Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP). Partiet kallade sig socialistiskt, men hade främst avsikter att värna om nationella intressen och bekämpa judarna, kapitalismen och den marxistiska arbetarrörelsen.

Den nazistiska ideologin påpekade demokratins misslyckande, misslyckandet inom Laissez-faire-kapitalism, "det tyska folkets rasrenhet" och jagade de som de ansåg som antingen rasfiender eller Lebensunwertes Leben (livsoförtjänt liv). Detta inkluderade judar, slaver och romer samt tyska homosexuella, mentalt handikappade, kommunister med mera.

I det tyska riksdagsvalet 1928 fick NSDAP 810 000 röster och lyckades därmed ta 12 mandat. I juli 1930 tvingades den då sittande presidenten Paul von Hindenburg utlysa nyval efter det att han (och regeringen) misslyckats få en majoritet för sin finansplan. Valet 1930 innebar att NSDAP, som lyckades piska upp folks missnöje och red på en våg av populism, fick lite drygt 6,4 miljoner röster och därmed även 107 mandat i den tyska riksdagen. Två år senare, juli 1932, var det dags för ordinarie riksdagsval, där NSDAP blev Tysklands största parti (drygt 13,7 miljoner röster, motsvarande 37 % och 230 mandat).

Och vi vet hur det gick sen. Hitler blev rikskansler, judehatet bredde ut sig, koncentrayinsläger byggdes, andra världskriget drog igång...

Vi hoppar till år 2009. Partier som Sverigedemokraterna, belgiska Front National, franska Nationella Fronten, brittiska British National Party och österrikiska Freiheitliche Partei Österreichs ploppar upp som svampar på en politik som går ut på samma typ av hat som NSDAP utnyttjade. Den här gången riktar den sig mot flyktingar och invandrare i allmänhet, men en specifik grupp av människor har blivit utvalda som särskild måltavla: muslimerna.

I Sverige aspirerar (SD) på att ta sig in i riksdagen hösten 2010. Budskapet är som sagt till stor del detsamma som nationalsocialisterna använde. Enligt (SD) är det muslimerna som är ansvariga för att det råder arbetslöshet i Sverige och de är även ansvariga för att ha "monterat ner" den svenska välfärden. Och enligt (SD) går hälften av den svenska statens skatteintäkter till att betala för ett flyktingmottagande som (enligt dem) till största delen består av muslimer.

Som vi vet, hade Adolf Hitler och NSDAP helt fel i sina åsikter på 1930-talet. Och lika fel har Jimmie Åkesson och (SD) i sina åsikter 2009.

Den här gången har vi i Sverige i alla fall en väldigt god möjlighet att sätta stopp för de här tendenserna i tid.

Vi måste ta debatten med (SD). Vi kan inte jönsa oss ur varje gång och tro att det kommer att funka med nonchalans. Media lyfter dessvärre (SD) till någons slags martyrer och de använder givetvis själva detta för att peka på att "de etablerade partierna tycker att vi har rätt och har inga arguemnt att komma med själva". Debatten måste tas och fokusera på att flyktingar och invandrare inte enbart genererar kostnader, utan även mångdubbelt mer intäkter till den svenska staten.

Vi måste även sätta fokus på att alla muslimer faktiskt inte är extremister. Den absoluta majoriteten muslimer är väldigt lika oss som lever i den kristna världen. Att tro att de extrema muslimerna är de tongivande inom islam är lika korkat som att tro att kristendomens tongivande grupperingar är såna som Ku Klux Klan och Livets Ord...

Och vi måste även lägga grunden för en politik som snabbare och enklare får ut invandrare och flyktingar i det svenska samhället. Vi måste mer aktivt se till att de får uppehållstillstånd, jobb och hem - i stället för att de fastnar i asylhandläggning, byråkrati, bidragsberoende, arbetslöshet och utanförskap.

Annars finns risken där... Att 2010-talets Europa blir kallt, hårt och oerhört intolerant.

After putting into the wrong hole...

2009-12-04T03:38:00.000-08:00

1. "Apparently, the only person who can beat Tiger Woods with a golf club is his wife."

2. "What's the difference between a car and a golf ball? Tiger can drive a ball 400 yards."

3. "Tiger Woods was injured in a car accident as he pulled out of his driveway early Friday morning. It was Woods' shortest drive since an errant tee shot at the US Open."

4. "Tiger Woods crashed into a fire hydrant and a tree. He couldn’t decide between a wood and an iron."

Bullseye reply

2009-12-03T23:00:00.001-08:00

Ave Maria

2009-12-03T00:10:00.000-08:00

Miljöpartiets Maria Wetterstrand är populärare än socialdemokraternas Mona Sahlin bland oppositionens anhängare vad gäller att bli en framtida statsminister ifall den rödgröna röran skulle vinna nästa års val (läs mer här).

Jag kan faktiskt hålla med om att av de rödgröna är hon den absolut bästa, intelligentaste och vettigaste politikern. Hon har den karisma och folklighet som tonvis med sossar och vänsterkommunister saknar. Hon "når ut" till folk på ett helt annat sätt än vad Sahlin, Bodström, Östros, Ohly och många, många andra inom vänstern ens kan drömma om.

Men samtidigt som jag gillar Maria Wetterstrand för hennes sätt att bara vara sig själv, så gillar jag självklart inte den politik hon står för - inte ett dugg. För mig står (MP) för populism inom miljöfrågan. Dels använder man sig av ren skrämselpropaganda (som inte är baserad på fakta) och populism för att få folk att börja tänka på miljö och klimat.

Självklart är miljö och klimat väldigt viktiga frågor, men ska man tackla problemen på ett seriöst sätt, så inser man att frågan är mer komplex och komplicerad än att bara leverera standardsvaret att "bilismen måste halveras".

Gårdagens "Uppdrag Granskning" i SVT kändes som ett rent beställningsjobb från (MP). Hela reportaget gick ut på att bilismen var den enda syndabocken för att vi har enorma miljöproblem i världen. Och att det var ren skandal att vi inte halverade bilanvändandet här i Sverige.

Som sagt, det är en extrem förenkling av miljöproblemet. Till att börja med får vi in rätt så mycket sotpartiklar från kolkraftverk i bl a Östeuropa. För det andra är det fler och fler bilister som går över från fossilbränslen (bensin och diesel) till E85, biogas och elhybrider. Även de tunga transporterna (långtradare, bussar och lastbilar) börjar tänka i miljöbanor och tar fram alternativ till diesel.

Att på allvar tro att bilanvändandet skulle kunna halveras i Sverige eller i hela världen i stort är enbart löjligt. Det kommer inte att gå, i alla fall inte inom överskådlig framtid. Det man som politiker bör göra är i stället att stimulera bil- och bränslebranscherna att fortsätta den tekniska utvecklingen så att vi får fram väldigt mycket miljövänligare alternativ till de fossila bränslena.

Jag ser fortfarande etanol och metanol som ett mycket bra alternativ. Nej, inte som det ser ut idag (det kan jag hålla med om) där man producerar etanolen i Sydamerika genom att hugga ner regnskog, plantera sockerrör i stället för matgröda, ha anställda som hugger ner sockerrören under rent slavlika förhållanden och sedan skeppa etanolen över halva världen till bilisterna här i Europa. Men det finns ett alternativ - nämligen att producera etanol och metanol här i Sverige av "slaggprodukterna" från massatillverkning.

Jag skulle gärna även se att vi i stället för E85 (d v s att bränslet består av 85 procent etanol och 15 bensin) skulle kunna ha motorer och inkapslade bränsletankar som klarade E100 (d v s 100 procent etanol eller metanol).

Hur som helst... Tillbaka till Maria Wetterstrand... Förutom att vara en intelligent och klok politiker, så är hon även den absolut snyggaste av partiledarna. Inte för att konkurrensen direkt är stenhård, men i alla fall...

Kevin explains it all

2009-12-02T23:07:00.001-08:00

1. Är du rädd för svininfluensan?

2. Ska du vaccinera dig?

Vem vill bli bankrutt...?

2009-12-02T01:36:00.000-08:00

General Motors har gett Saab 30 dagars respit. Hittas ingen ny köpare av den svenska biltillverkaren under december, kommer GM att lägga ner Saab.

Antalet intresserade krymper. Den amerikanska banken Merbanco har fått nobben av GM. Kinesiska BAIC (som inte ska uttalas som den beryktade fekalien) finns fortfarande med i rejset och en ny "dark horse" har dykt upp i form av sportbilstillverkaren Koeni... eeehhh, förlåt... sportbilstillverkaren Spyker Cars, baserad i Zeevolde i Nederländerna (läs mer här och här). Problemet för Spyker är "bara" att de inte gått med vinst sedan 2004 och får väl ses som en rätt så oseriös spekulant.

Man undrar ju lite vad företagen som är intresserade av Saab förväntar sig att få för sina pengar. Saab är knappast någon vidare investering, som det ser ut just nu i alla fall. Enbart till den svenska staten har Saab en skatteskuld på 110 miljoner kronor. Och på parkeringen utanför fabriken i Trollhättan står massvis med osålda, nytillverkade bilar. Intresset för att köpa en Saab är inte extremt stort ens här i Sverige (under november månad i år såldes endast lite drygt 600 Saabar i Sverige, att jämföra med nästan 2 000 under samma månad förra året) och då måste man komma ihåg att Sverige faktiskt är Saabs största marknad (nej, de är inte större i USA).

Nya modeller (bl a SUV:en 9-4X och den omarbetade 9-5) ligger i pipeline, men frågan är även där ifall de känns intressanta nog för konsumenterna att köpa. 9-4X anses av motorjournalister komma ut på marknaden alldeles för sent och blir knappast någon "stor" modell internationellt sett. Likadant med 9-5. Den är inte någon modell som på allvar skulle kunna hota Mercedes, BMW, Audi eller en hel hoper med amerikanska bilar.

Dessutom börjar 9-3 bli gammal. Den nuvarande modellen började säljas 2002 och behöver snart bytas ut.

Med andra ord - om Saab skulle lyckas med att bli uppköpt av något kinesiskt, europeiskt eller amerikanskt företag, så behöver de pumpa in massor med friskt kapital i biltillverkaren. Och inte ens då är det säkert att Saab kommer att börja generera någon vinst på en herrans massa år.

Har kineserna det tålamodet...? Eller Spyker...? Eller... vem som helst...?

Att beskriva en elefant...

2009-12-01T01:42:00.000-08:00

Artikel av Peter Trixe publicerad 19 okt 2001 kl. 16.43 (på www.sourze.se):

"Du har missförstått mig. Jag är ingen invandrare, jag är en utvandrare. Jag har lämnat mitt forna hemland - jag utvandrade. Att jag vandrade in i Sverige berodde helt och håller på slumpen..."

Sverige var länge ett land av nomader. Människor som vandrade fram och tillbaka och återkom till jaktmarker där det fanns rikligt med villebråd. Efter ett tag satte en annan slags människor sina fotsulor på svensk mark, människor som såg hur rik och bördig jordmånen var, som i stället för att jaga med spjut och pilar och bågar valde att bruka jorden med hacka och plog. Troligen uppstod det konflikter mellan de olika folken, det slogs och krigades, men efter ett tag hittade man en fredlig form av samexistens - ja, man lärde sig till och med att älska varandra. Folken integrerades med varandra.

Världen runt omkring förändrades ständigt och nya människor kom till det landområde som sedermera skulle bli Sverige. Varje ny bekantskap möttes med skepsis av de som redan var "infödda". Främlingarna blev i vissa fall helt utstötta. De tog ju inte till sig det genuint "svenska", utan tycktes hålla fast vid de gamla vanor, bruk och seder de alltid haft sedan urminnes tid. Att det inte var så enkelt för dem att bryta med det gamla och över en natt anamma det nya, det kunde inte det infödda folket förstå.

Men århundraden gick och en så kallad "svensk" kultur växte fram. Den var egentligen ett hopkok av många olika kulturer, där olika folkslag hade bidragit med olika delar. Men den gemensamma nämnaren var att alla kunde samsas om den "svenska" kulturens innehåll och kunde känna en stark förankring i densamma. Svenskarna blev ett eget folk med ett eget rike. Nya människor fortsatte att komma in i landet och bidrog med nytt vetande, nya kunskaper, nya seder, ny mat, nya ord, nya filosofier med mera till att berika samhället.

Samtidigt började problemen uppmärksammas. Alla var inte glada över den snabba förändring som skedde. Det fanns de som ansåg att dessa nya främlingar fick alldeles för mycket att säga till om i det svenska samhället och krävde olika slags åtgärder för att sätta stopp för "vansinnet". Lagar infördes för att reglera invandring och flyktingmottagning. Strikta asylregler skulle tolkas och expedieras av myndigheterna och det verk som fick i uppgift att utreda varje enskilt asylärende med svensk noggrannhet och med svensk snabbhet och effektivitet.

Någonstans på vägen glömdes medmänskligheten bort. Den asylsökande blev ett "ärende" som tog tid och resurser i anspråk. Ibland kunde ett "ärende" ta uppemot tre år att utreda. Under tiden satt den asylsökande på en svensk flyktingförläggning, alltmer isolerad och alienerad från det svenska samhälle han så gärna ville bli en del av. Politiker, oavsett vilket parti de tillhörde, talade sig varma för att en förändring måste ske, att flyktingmottagandet måste effektiviseras och handläggningstiderna kortas. Mer pengar eller förbättrade resurser ledde det dock inte till.

En allt större misstämning gentemot människor av utländsk härkomst började sprida sig och tog sig olika uttryck, ibland till och med i rent våld. Det svenska samhället, representerat av media, var tvunget att reagera och gjorde det också på det enda sätt de kände till - genom att hänga ut runt 60 namngivna nynazister med bild i de ledande kvällstidningarna. Över en natt skulle våldet, problemen, misstämningen och hatet ha försvunnit, ansåg man.

Men... hur ska man lösa ett problem innan man ens har tagit sig tid att definiera vad problemet är? Man gör det alldeles för enkelt för sig om man enbart tror att det är nynazismen och rasismen samt invandrings- och flyktingpolitiken som utgör problemen. Frågan är mer komplex än så.

Jag ser en bild framför mig. På bilden ska fem blinda män beskriva en elefant för varandra. "Det är en orm!" säger den första som håller tag om snabeln. "Nej, det är en matta!" säger den andra som håller tag i en av elefantens öron. "Inte alls! Det är en pelare!" säger den tredje och klappar elefantens framben. "Struntprat! Det är en tegelvägg!" säger den fjärde som klappar elefanten på magen. "Ni har fel allihop! Det är bara ett rep!" säger den femte som håller tag om elefantens svans.

Att beskriva integration samt problemen som integrationen skapar är verkligen som att beskriva en elefant. Inget är rätt i sig, men inget är heller fel. Det finns inga enkla lösningar, inget färdigt facit att rätta sig efter. Det finns inte ett enda land i världen där man brottats färdigt med problemen och nu gjort sig av med dem.

Kanske har problemen med avundsjuka att göra. Vi tror att vi infödda svenskar har större "rätt" till det här landet än de som av en eller annan anledning väljer att flytta hit. Vi tror att vi som fötts in i det svenska samhället, den svenska kulturen och är en naturlig del av "det svenska folket" har rätt att ställa krav på dem som inte är som vi. Vi anser kanske att vi har varit med och byggt upp samhället och att vi därför har vår beskärda del av "vinsten" att uthämta, medan "främlingarna" som kommit hit kan åka "snålskjuts" på oss andra.

Just därför är det ytterst viktigt att vi blickar tillbaka och ser Sverige och "svenskheten" i ett historiskt perspektiv. Sverige som stat fanns redan när vi föddes. Det svenska samhället började inte existera i den sekund vi blev till, den fanns redan när vår farfar och i sin tur hans farfar föddes. Sverige och "svenskheten" byggdes av många händer under årtusendenas lopp och många av dem dessa händer tillhörde hade fötts på helt andra platser än i vårt land.

Vi - var och en av oss - förvaltar ett arv vi fått och som vi i sinom tid ska överlämna till nästa generation. Ett arv som vi självklart ska vara stolta över, men inte använda som ett vapen eller argument gentemot andra för att utkräva en "rätt" till något som egentligen inte finns. Missriktad nationalism har skapat de allra största konflikterna i världen och har absolut inget att göra i ett humant samhälle.

Att integrera människor i ett samhälle är inget som staten och olika myndigheter kan kommendera medborgarna till. Varje enskild individ, varje enskild medborgare måste själv ändra sitt synsätt gentemot andra människor. Vi måste se djupare än hudfärg, religionstillhörighet, namn och modersmål för att märka att trots en massa olikheter mellan oss, så finns det ändå en överväldigande stor del likheter att bygga upp förståelse och vänskap på.

Precis som jägarna och jordbrukarna en gång gjorde.

Peter Trixe, utvandrad finländare

Schweiz och islamofobin

2009-12-01T00:43:00.000-08:00

Folkomröstningen i Schweiz som slutade med ett nej till att bygga minareter i landet strider mot den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, är ett brott mot religionsfriheten - och strider dessutom mot Schweiz egen grundlag (läs mer här och här).

Rasistiska och främlingsfientliga partier som t ex Sverigedemokraterna vädrar så klart morgonluft i och med schweizarnas nej, men frågan är alltså om nejet är värt något alls.

I dagsläget finns det inga minareter i Sverige och det ser just nu inte heller ut som att det finns konkreta planer på att bygga några. Men jag ser inte att det på något sätt skulle vara det minsta kontroversiellt.

I Sverige byggs det ju lite då och då nya kyrkor. Med kyrktorn. Och kyrkklockor som bångar och dångar i tid och otid. Vad skulle det då vara för skillnad att även tillåta byggandet av minareter och till och med tillåta böneutrop? Ingen skillnad alls, anser jag.

Men scenariot med böneutrop från svenska minareter ligger långt fram i tiden. Om det ens någonsin kommer att bli aktuellt. De svenska muslimerna vill knappast göra så mycket väsen av sig. De väljer hellre att anpassa utövandet av sin religion till mer (enligt svensk standard) "normala" lokaler.

Argument av typen "[...] Tanken på att vita minareter börjar sticka upp överallt är obehaglig. Med minareterna kommer muslimska värderingar som inte passar här, som slöjor och tvångsäktenskap" är enbart löjligt. Islam i sig tvingar inte kvinnor att bära slöja. Det står heller inget i Koranen om tvångsgifte. Att tro att alla muslimer lever enligt dessa principer är ungefär lika korkat som att tro att alla vi som är kristna har samma värderingar som Ku Klux Klan. Eller Livets Ord, på ett (för oss svenskar) närmare plan.

Nejet i Schweiz är inget annat än ett tecken på okunskap och islamofobi. Det vore riktigt tråkigt om vi tillåter det att sprida sig även hit till Sverige.

Sälj Vattenfall!

2009-11-30T00:07:00.000-08:00

Den svenska staten ska inte äga företag. Den svenska staten ska ägna sig åt helt andra saker - att säkerställa en välfärd, trygghet och stabil ekonomi för alla oss som bor här i Sverige. Man skulle kunna kalla det för "statens kärnverksamhet". Socialdemokraterna använder uttrycket "folkhemmet". Fine, låt oss för enkelhetens skull använda oss av det begreppet.

Tillhör företag som t ex Apoteket, Vattenfall och Systembolaget "statlig kärnverksamhet"? Ska de verkligen vara en del av "folkhemmet"?

Jag anser inte det. Det finns bättre aktörer än den svenska staten som kan driva företagen i fråga. Staten som aktieägare använder sig nämligen av skattepengar för att skjuta till nya medel. Skattepengar som du och jag betalat in. Skattepengar som hellre ska gå till mycket viktigare saker som t ex sjukvård, skolor, barn- och äldreomsorg, en bättre infrastruktur, bra pensionssystem med mera.

Vad gäller Vattenfall... Jag tror att de flesta av oss har en bild av Vattenfall som ett företag som levererar hyfsat miljövänlig energi från vatten- och kärnkraft. Möjligen med lite nytänk också, i form av vind- och vågkraft.

Sanningen är tyvärr mycket smutsigare än så - även bokstavligt talat. På bilden ser ni kolkraftverket Boxberg och brunkolsbrottet Nochten. De ligger i Tyskland, men ägs av svenska Vattenfall. Indirekt av den svenska staten. Och därmed av alla oss svenska skattebetalare.

Samma svenska stat som med alla medel försöker få igenom bättre miljöavtal. Som sätter ambitiösa mål på farliga utsläpp, bland annat från fossila bränslen och som ofta högljutt ställer stora krav på bl a Polen och andra östeuropeiska länder att få ner förbränningen av - just det - brunkol.

Samma svenska stat äger alltså ett företag som producerar el i Tyskland genom att bränna brunkol (och innan någon anklagar mig för att skylla allt det här på Alliansregeringen... Var inte naiva. Situationen såg exakt likadan ut när sossarna satt vid makten och hade aktiv hjälp av bl a Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Ingen av dem sa det minsta lilla knyst om att Vattenfall skulle sluta med brunkolseldandet i Tyskland. Men det är klart - det är ju väldigt enkelt av oppositionen av idag att plocka billiga politiska poänger på det här...).

Det finns två alternativ, som jag ser det. Det första är att den svenska staten, i egenskap av ensam aktieägare, ser till att Vattenfall lägger ner kolkraftverken i Tyskland. Annars låter budskapen från den svenska regeringen vad gäller miljötänk oerhört ihåliga. Men med tanke på alla de turer som varit med och runt Vattenfall på sistone känns det tyvärr inte som att den svenska staten har så enormt mycket att säga till om vad gäller vad Vattenfall tar sig till.

Det andra alternativet är att sälja hela företaget Vattenfall till privata intressenter. Då kan den svenska regeringen agera mot Vattenfall precis på samma sätt som man gör mot andra aktörer som t ex Eon, Fortum, Jämtkraft etc. Man kan ställa krav utan att det skorrar illa från den sittande miljöministerns mun.

Med andra ord - sälj skiten! Så snabbt det bara går!

Osmarta Mona

2009-11-27T06:34:00.000-08:00

Man kan ofta undra hur Mona Sahlin tänker. Eller hur hennes politiska rådgivare tänker. Eller kanske har de helt slutat tänka nu när paniken över hur illa det går för (S) i Stockholm tagit över.

Mona Sahlin lanserade idén att ifall Sverigedemokraterna blev vågmästare i riksdagen efter valet nästa höst, så skulle de rödgröna bilda regering tillsammans med (FP) och (C).

Men idén fick kalla handen av både (FP) och (C) - läs mer här. Partisekreterarna Anders Flanking (C) och Erik Ullenhag (FP) säger att deras partier står för långt ifrån Socialdemokraterna, bland annat när det gäller skatter, arbetsmarknad och småföretagande, för att ett samarbete ska vara möjligt.

Svenska Dagbladets krönikör PJ Anders Linder skriver också väldigt träffande (läs hela krönikan här):

"Vad Sahlin i realiteten säger är att hon håller helt öppet för att dumpa Lars Ohly efter valet, ifall de rödgröna inte får egen majoritet. Hon är väl medveten om att FP och C aldrig kommer att sätta sig i samma regering som Vänsterpartiet. Måhända tror hon att detta ska göra S attraktivare för mittenväljarna – en röst på Sahlin betyder kanske trots allt inte en röst på Lars Ohly – men jag tror att den effekten är minimal. Däremot måste det skapa enormt mycket ont blod inom V. Är de en fullvärdig partner eller inte?

Inte, säger Sahlin i dag."

Som sagt... Hur korkad får man vara? Även om man heter Mona Sahlin?

Att (C) och (FP) skulle tacka nej till fortsatt Allians-samarbete är enbart fånigt att tro. Och de skulle knappast få några som helst ministerposter i en sossestyrd regering, där sossarna alltid av hävd roffat åt sig av allt vad makt heter.

Och nu alienerar hon sig även från Lars Ohly och (V), som hon tänkt bilda regering tillsammans med ifall de rödgröna vinner valet nästa höst. Ohly och (V) får via media veta att de egentligen inte är "tillräckligt bra" och att Sahlin hellre tycker att sossarnas politik ligger närmare de två mittenpartiernas.

Ännu en gång: hur korkad får man vara? Även om man heter Mona Sahlin...?

Termos i fickan...?

2009-11-27T05:22:00.000-08:00

Ohly snackar i nattmössan

2009-11-25T23:28:00.000-08:00

Vänsterpartiets ledare Lars Ohly i svensk media igår (läs mer här och här):

- En aktiv regering borde direkt ha tagit initiativ till att söka nya ägare till Saab — gett sig in i processen för att försöka hitta lösningar. I stället var nästan det enda budskapet från regeringen att skattebetalarnas pengar inte skulle användas, och det betyder att man talade ner värdet på företaget. Framtida ägare frågade sig naturligtvis varför staten var så angelägen om att ta avstånd från Saab.

Har det helt undgått Lars Ohly att det inte är den svenska staten som äger Saab, utan den amerikanska biltillverkarjätten General Motors...?

- Oppositionen ska vara tacksam över att det finns någon som förstår affärer och dessutom förstår att värna skattebetalarnas pengar, säger näringsminister Maud Olofsson till TT om att Saabaffären spruckit.

- Hade vi lyssnat på dem hade vi haft närmare åtta miljarder kronor borta hos ett multinationellt bolag som GM, utan att vi säkrat ett enda jobb.

Maud Olofsson har helt rätt. Ett statligt ingripande i själva Saab-affären hade varit att slänga de svenska skattebetalarnas pengar i sjön.

Om oppositionen ska peka finger mot något håll, så är det mot General Motors. Det är från GM man har varit otydliga och senfördiga. Med mer vilja och "commitment" hade GM kunnat boosta upp varumärket Saab och hjälpt till att hitta en ny köpare mycket snabbare än vad som skedde. I stället sket GM fullständigt i vad som hände med Saab härborta i de kallaste delarna av Europa.

Regeringen har agerat fullständigt korrekt från början till slut. De insatser regeringen kan göra är att se till att hjälpa de människor som eventuellt blir arbetslösa när GM till slut får helt nog av Saab och beslutar sig för att lägga ner (förutsatt att de inte hittar någon ny köpare, vilket just nu känns ganska osannolikt).

Det är det som är statens uppgift, Ohly! Inget annat!

- - - - -

[Edit 08:49] Fast tydligen är inte Lars Ohly värst vad gäller att prata i nattmössan om Saab. Läs det här om sossen Tomas Eneroth.

"Världens bästa bilbyggare..." Ja, jisses... Vilken tomte...!

- - - - -

[Edit 10:55] Expressens Eric Erfors skriver en väldigt bra artikel om Saab-affären (läs den här). Jag saxar särskilt en bit som jag tycker är klockren, gällande gnäll och att ta ansvar:

"Enligt politikens egen naturlag är Maud Olofsson den självklara syndabocken. Så funkar det.

Men det vore klädsamt att någon gång presentera ett konkret alternativ, inte bara detta eviga gnällande. Hur ser Aftonbladets konkreta räddningsplan ut, vem ska betala miljardnotan för det "helhjärtade stödet"?

Hur ser egentligen det rödgröna alternativet ut? Kom igen, Tomas Eneroth, var inte så passiv, ni kan väl alltid plocka fram ert gemensamma budgetförslag om en "ny riskkapitalfond" på fem miljarder kronor. Fonden ska finansieras med en "extra utdelning" från Vattenfall. Eller tycker Eneroth att Vattenfall helt enkelt borde köpa Saab?

Jag har tidigare framhållit möjligheten för IF Metall att köpa Saab. Samma fack som har prisat Saab:s framtida marknadsmöjligheter och krävt att skattebetalarnas miljarder ska riskeras, vill inte riskera en krona av de miljarder man har i eget kapital.

Till ett av de mest bisarra inslagen i denna sorgliga historia hör att Saab vägrat att betala den fordran på 110 miljoner kronor som staten har för utbetald lönegaranti, samtidigt som Saab tagit det för givet att skattebetalarna ska garantera ett lån på fyra miljarder kronor.

Typiskt nog har ingen ledande politiker kritiserat Saab:s usla affärsmoral."

Kors, vilken knäpp korsning!

2009-11-26T00:52:00.000-08:00

Titta på bilden. Den här korsningen återfinns i Spånga, där Spångavägen (den stora vägen som kommer nerifrån och svänger 90 grader mot höger), Täbylundsvägen (vägen som går neråt till vänster i bilden) och Solhemsvägen (vägen som går snett uppåt till vänster i bilden) möts. Korsningen kallas i folkmun för Spånga Folkan, eftersom den stora byggnaden mitt i bilden är det före detta Folkets Hus i Spånga.

Det väldigt tråkiga med korsningen är att det är mer eller mindre igenkorkat med bilar varje morgon (mellan 07.20 och 08.30) och kväll (mellan 17.00 och 18.30). På Täbylundsvägen åker alla de som bor i och runt Vällingby Centrum. På Spångavägen åker alla de som ska till Lunda Industriområde, bort mot Hjulstakorset, Kista, E4:an med mera. Och på Solhemsvägen kommer alla de som - i likhet med mig - bor i det stora villaområdet Solhem mitt i Spånga och ska till jobbet någonstans söder om Spånga.

På Spångavägen flyter trafiken utan problem. Förutom när en SL-buss ska svänga in på Täbylundsvägen. På Täbylundsvägen skapas oerhört långa köer av bilar som kommer från Vällingby. Och vi som står där på Solhemsvägen får antingen "knö" oss in (med en kör av ilskna tutningar från bilarna på Täbylundsvägen) eller vänta på att någon snäll bilist i bilkön på Täbylundsvägen släpper in en (ackompanjerat av minst lika ilskna tutningar från de som står längre bak i bilkön.

Korsningen är långt ifrån någon ideal trafiklösning. Något måste göras och det hyfsat snart.

Att sätta trafikljus i korsningen löser ingenting. I alla fall inte för bilisterna på Solhemsvägen. Vart ska de ta vägen när det lyser grönt för dem, när det ändå är smockfullt med bilar på Täbylundsvägen? Man kan ju inte köra in i en lucka som ändå inte finns, eller hur...?

Det bästa vore att bygga en rondell. En minirondell, av den typ som finns t ex vid Bromma kyrka. Det skulle i alla fall ge en bättre möjlighet för alla bilister från både Täbylundsvägen och Solhemsvägen att hyfsat snabbt komma ut på Spångavägen.

(SD):s märkliga siffror

2009-11-25T00:05:00.000-08:00

Jag har svårt att få ihop Sverigedemokraternas påståenden. Kanske inte så konstigt, eftersom jag företräder ett parti som hellre sysslar med fakta än med floskler, populism och rent ljug - men i alla fall. (SD) bollar ofta med statistik som om den vore den enda sanningen och alla andra försöker tysta ner och bluffa om saker och ting. Men det tycks som att det egentligen är precis tvärtom.

Sverigedemokraterna hävdar att det svenska flyktingmottagandet år 1999 kostade 260 miljarder kronor. För år 2009 får de summan till 400 miljarder kronor så här långt (siffrorna kommer från en webbdebatt med en (SD)-aktiv jag haft nyligen).

År 1999 var statens inkomster i Sverige ca 770 miljarder kronor (se här). I år uppgår statens inkomster till ca 836 miljarder kronor (se här).

År 1999 var antalet asylsökande 11 231 enligt Migrationsverkets statistik (se här). I år är antalet asylsökande så här långt 10 135 (se här).

Bryter man ner siffrorna, så kostade varje asylsökande flykting 1999 den svenska staten (enligt Sverigedemokraterna) lite drygt 23 miljoner kronor. Flyktingmottagandet skulle då även ha kostat 33,8 procent av statens inkomster.

För detta år, 2009, skulle varje asylsökande flykting kosta den svenska staten (återigen, enligt (SD)) nästan 40 miljoner kronor. Flyktingmottagandet skulle då även kosta nästan 50 procent av statens inkomster.

Var har (SD) fått siffrorna 260 respektive 400 miljarder kronor ifrån? Vad är det för "dolda" kostnader (SD) anser att flyktingmottagandet kostar? Anser (SD) verkligen att det är rimligt att flyktingmottagandet i Sverige skulle bekostas med nästan halva statsinkomsten...?

Varför redovisar (SD) heller inte intäkterna som flyktingarna genererar till den svenska staten i form av skatter när de väl börjar arbeta (ja, merparten av flyktingarna hamnar faktiskt i arbetslivet, tvärtemot vad (SD) hävdar).

Kanske borde (SD) i stället kolla på den här sidan och se vad flyktingmottagandet egentligen kostar.

Att, som Sverigedemokraterna gör, hänvisa till "dolda kostnader" som man tar fram med hjälp av något slags hemsnickrat statistikverktyg och sedan inte i detalj förklarar hur man tolkat fakta ger dessvärre inget annat än ett löjets skimmer åt det hela. "Dolda kostnader" används väldigt ofta av olika intresseorganisationer för att hävda både det ena och det andra, samtidigt som man helt struntar i att ekvationerna inte går ihop. En "dold kostnad" kan (enligt dessa grupper) inte heller ifrågasättas, eftersom man då (så klart) bara vill gå "i etablissemangets koppel och fortsätta mörka sanningen". Ja, jisses...

Jag inser också att fakta inte biter på hjärntvättade aktivister. Men är vi tillräckligt många som pekar på fakta och tar död på de mest tokiga vanföreställningarna, så får vi kanske ner antalet personer som tänkt lägga sin röst på dessa slipsprydda sanningsförvanskare.

Kört, Saab

2009-11-24T23:17:00.000-08:00

Sportbilstillverkaren Koeningsegg drar sig ur Saab-affären och skyller bl a på att det tagit alldeles för lång tid (läs mer här och här).

- Som det ser ut just nu kan vi inte slutföra affären. Tidsramarna är oöverskådliga, det är många processer som parallellt måste falla på plats. Det har dragit ut på tiden och alla har inte sprungit lika fort. Vi har en affärsplan, men när Saab blöder och inte kan utvecklas i dessa väntans tider blir de ekonomiska implikationerna och utfallet av affärsplanen väldigt oöverskådligt, säger Christian von Koenigsegg.

Jag förstod aldrig riktigt varför Koeningsegg skulle in och köpa Saab. En tillverkare av exklusiva, lyxiga sportbilar som i pris ligger på drygt en miljon kronor och uppåt (och som tillverkar, högt räknat, max tusen bilar om året) skulle helt plötsligt lägga ett bud på en tillverkare av "medelsvenssonfordon" av högst ordinär kvalitet (om ens det) med en ekonomi som är minst sagt blödande.

Som att Ferrari skulle köpa Lada...

Saabs saga som biltillverkare är snart slut. Jag kan inte se att de skulle kunna lyckas vara kvar inom GM-koncernen. GM väljer hellre att satsa på tyska Opel. Och att slå samman Saab och Opel tror jag heller inte på. Det finns tyvärr ingen marknad, vare sig i Europa eller i andra delar av världen, för den kvantiteten Opel-bilar som skulle tillverkas i både Rüsselsheim och Trollhättan.

Koenigsegg var den enda intressenten som ville köpa Saab. Det finns inga andra biltillverkare (vare sig kinesiska eller från andra delar av världen) som vill ta i Saab med tång ens. Saab är som en rutten fisk som luktar alltmer illa.

Att Saab skulle kunna stå på egna ben tvivlar jag starkt på. Ekonomin är som sagt alldeles för dålig. Och det sista alternativet, att den svenska statens skulle överta ägarskapet... Jag menar, vi vill väl knappast ha en svensk Trabant tillverkad med hjälp av skattebetalarnas pengar, eller hur? En urbota korkad idé som enbart applåderas av de med rejält stort kommunisthjärta (t ex Lars Ohly).

Konkursen ligger nära. Och samtidigt kan man ställa sig frågan vem som egentligen skulle sörja ett bilmärke som aldrig sålde några större mängder någonstans än här i Sverige och vars kvalitet på prylarna var värd enormt med kritik...?

Svininfluensan har nått Sjumilaskogen...

2009-11-24T23:01:00.001-08:00