Spik i foten

Morgonens SvD hade en väldigt bra artikel om ett av de största lurendrejerier som tyvärr alltför många svenskar (och även andra människor världen över) går på - att de så kallade shanti-mattorna skulle vara bra för både det ena och det andra (läs mer här).

Som artikelförfattaren skriver, så finns det inga som helst bevis för att spikmattorna skulle bota några sjukdomar överhuvudtaget. Trots det marknadsförs de som rena rama hälsokuren och "mirakelmedicinen" mot t ex fibromyalgi, lungsjukdomen kol, migrän med mera.

Att det finns människor som pyntar upp ett antal hundra spänn för skiten är inget annat än ren tragik.

Microsoft i Polen photoshoppar bort mörkhyade

Stockholms stad fimpar

Stockholms stad, en av landets största arbetsgivare med ca 45 000 anställda, inför fr o m den 1 maj 2010 ett förbud mot att ta en rökpaus under arbetstid (läs mer här och här). Förbudet gäller däremot inte lunchen, eftersom det är obetald arbetstid.

Mycket bra, anser jag! Rökning drabbar ofta tredje part i form av passiv rökning samt att det luktar as om rökarens kläder efter själva rökpausen.

Rökpauserna innebär också att rökarens kollegor måste "täcka upp" under den tid som rökaren går undan får att inhalera sin giftpinne. Ur en ren "rättvisepunkt" kan man ju även fråga sig varför inte icke-rökare i så fall skulle kunna kompenseras med att de får ta en tio minuters tupplur varje timme...?

Ibland, när man lyssnar på rökare som anser sig "förföljda" av ett "förbudssamhälle", så får man intrycket att det här med rökning är någon slags "mänsklig rättighet". Vilket skitsnack! Tillgång till mat och vatten tillhör mänskliga rättigheter. Att röka en cigg är definitivt inte det.

De som röker har någon gång i sitt liv gjort det valet själva. Det är knappast någon som tvingat dem. Det är heller inget som de "måste" göra per definition, på det sätt som alla människor måste äta, dricka, andas, gå på toaletten med mera.

Men om man nu ändå vill fortsätta vara slav under nikotinet, så finns det ju t ex nikotinplåster eller -tuggummin som man kan använda i stället.

Jag såg för ett antal år sedan ett roligt inslag i TV, där man hade bett rökare att ta på sig en slags "hjälm" (som såg ut som en glaskupa som guldfiskar brukar simma runt i) med en lucka framtill. Rökaren fick tända sin cigarett och därefter stängde man till luckan, så att all röken stannade kvar inne i hjälmen. Det var inte en endaste rökare som orkade ha hjälmen på sig mer än kanske 15-20 sekunder...

Aftonbladet och den icke-existerande opartiskheten

Jag tycker att SvD:s ledare från igår är klockren (läs mer här) när det gäller att förklara Aftonbladets dubbelmoral:

Aftonbladets Helle Klein menar till exempel (20/8) att ”svensk pressfrihet står på spel” och rasar samtidigt mot ambassadens åsikt att chefredaktörer trots sin frihet ”har ett visst ansvar”. Per Gahrton skriver på debattsajten Newsmill (20/8) att ambassadören Elisabet Borsiin Bonnier ”måste kallas hem och läxas upp av Carl Bildt och undervisas i elementär svensk yttrandefrihet”.

Men brösttonerna rimmar illa med hur det lät i samband med en liknande händelse, de danska Muhammedkarikatyrernas publicering, för några år sedan. Då skrev Klein (13/2/06) att ”västerlandet kränkt muslimer med sina bilder” och att ”muslimer känner sig berövade sin värdighet”.

Att israeler kan ta illa vid sig av påståenden om organstöld ägnar hon nu inte en tanke. Man kan inte annat än undra hur den måttstock som ser ut som mäter bilder och Boströmartikel och kommer fram till så skilda resultat när det gäller vad som bör publiceras.

Under tiden i Sverige

Det är en rätt så surrealistisk känsla att åka iväg på långweekend i Paris (utan att kika så enormt mycket på vad som händer och sker i Sverige) för att därefter återvända till hemlandet och se att det nästan är totalt kaos på tidningarnas löpsedlar.

- Konstfackseleven Anna Odell, som i slutet av januari i år fejkade en psykos och blev förd till psykakuten på S:t Görans sjukhus (som en del av ett konstprojekt), ställs nu inför rätta och riskerar två års fängelse (läs mer här och här).

På ett sätt kan jag förstå att det finns en hel del människor som vill att hon ska dömas till ett strängt fängelsestraff. Hennes "konstprojekt" känns väldigt ogenomtänkt och fullständigt puckat, men ändå är det så att det inte står någonstans i lagboken att man kan dömas till fängelse enbart för att man är en idiot.

- En tidningsartikel i Aftonbladet som handlar om att palestinier misstänker israeliska militärer för att ta organ från döda palestinier väcker häftiga reaktioner i Israel och vice utrikesminister Danny Ayalon kräver att den svenska regeringen fördömer artikeln. Den svenska regeringen nekar, hänvisar till yttrandefriheten och klargör att "grundlagen förbjuder regeringen att fördöma tidningsartiklar" (läs mer här och här).

Nu vet inte jag hur det ser ut i Israel - om den israeliska regeringen har en grubndlag som ger dem rätt att censurera hur media skriver, tycker och tänker. Men den israeliska regeringen har ingen som helst rätt att ha synpunkter om vare sig Sveriges eller andra länders grundlagar.

Däremot kan jag hålla med om att Aftonbladets artikel är oerhört vinklad, väldigt pro-palestinsk och inte ett jota nyanserad. Men vad kan man egentligen begära av en tidning som är känd för att vara "PRO-kramare"...?

Rätt av regeringen att neka

Den svenska sportbilstillverkaren Koenigsegg har skrivit ett köpeavtal med amerikanska General Motors om att köpa Saab Automobile, trots att de fortfarande saknar 3 miljarder kronor till själva köpesumman (läs mer här och här).

Implicit vill Koenigsegg att den svenska staten (d v s den nu sittande regeringen) ska skjuta till den summa som saknas i form av ett "lån på affärsmässiga villkor".

Enligt regeringen måste "Koenigsegg Group tillföra ytterligare privat kapital för att det över huvud taget ska bli aktuellt för staten att ställa upp som garant för ett lån från den Europeiska investeringsbanken (EIB)." Vidare säger man att "svenska skattebetalare ska inte finansiera en affär mellan Koenigsegg Group och GM".

Regeringens inställning är sund. Den är den enda rätta, anser jag. Den svenska staten ska definitivt inte lägga ut skattepengar på en affär mellan två privata företag. Klarar inte Koenigsegg själva av att bekosta sitt köp av Saab, så får GM helt enkelt kolla runt efter en ny köpare. Alternativt lägga ner Saab.

Nej

Den 20 september är det kyrkoval. Alla som tillhör Svenska kyrkan kan vara med och välja ledamöter till de styrande organen, exempelvis till kyrkomötet och kyrkofullmäktige.

Helt OK, anser jag. Problemet är bara det att Svenska kyrkan och den svenska staten har skilts åt. Trots detta är de svenska politiska partierna med i kyrkovalet med sina valsedlar.

Jag har absolut inget emot att folk deltar i kyrkovalet. Definitivt inte. Men jag anser att det är tokfel att man gör det under ett politiskt partis paraply.

Som sagt - kyrka och stat är skilda åt. De som vill aktivera sig i kyrkan och har lika åsikter, tankar och visioner kan gå samman i andra grupperingar än de politiska. Man kan t ex kalla gruppen för "Kyrkans väl" eller något liknande och trycka upp egna valsedlar.

Själv har jag fått frågan förut om jag vill ställa upp i kyrkoval. Vid samtliga tillfällen har frågan kommit från partivänner och det har då alltid varit implicit att jag i så fall skulle stå med på en moderat valsedel.

Varje gång har jag tackat nej. Och kommer att fortsätta göra det.

Diggar plattskatt

Det här med plattskatt ("flat tax", d v s det har inget med att olika typer av plattor ska beskattas extra) tilltalar mig. Det måste anses vara det mest rättvisa sättet att beskatta samtliga landets invånare på det absolut rättvisaste sättet.

Idag ser skattesystemet ut enligt följande:

1) För en vanlig löntagare som tjänar t ex 25 000 kr/mån tar inkomstskatten drygt 30 procent av lönen före skatt (då är kommunalskatt, landstingsskatt, kyrkoskatt och allmän pensionsavgift inräknade). Om man tjänar mer än drygt 30 600 kr/mån måste man betala 20 procent extra i statsskatt på den högre delen av inkomsten. Och över 43 850 kr/mån blir statsskatten 25 procent.

2) Redan innan lönen redovisas på lönebeskedet har emellertid arbetsgivaren dragit av ungefär lika mycket skatt som inkomstskatten utan att löntagaren i allmänhet fått något besked om det i form av s k arbetsgivaravgifter. Dessa löneskatter uppgår till 24,26 procent på lönen.

Dessutom finns ett antal andra skatter - moms, punktskatter och övriga skatter - som gör att det totala skattetrycket hamnar på runt 65 % för de flesta löntagare.

Plattskatt innebär att alla betalar samma procentuella skattesumma oavsett inkomst. Säg att den platta skatten skulle ligga på 35 %, inkluderat även löneskatten. Detta innebär att varje invånare skulle få behålla två tredjedelar av sin lön, medan staten tar en tredjedel.

Var och en av oss skulle få mer kvar i plånboken, vilket innebär att konsumtionen skulle öka. Staten skulle m a o ta in ganska mycket av "tappet" genom moms i stället. Och resterande "tapp" får man göra besparingar för att klara (t ex genom att ta bort det generella barnbidraget och slå ihop en del myndigheter som exempelvis Allmänna Reklamationsnämnden, Konsumentverket och Konsumentombudsmannen).

Sprut i Rutan

Fyra folkpartister i Stockholmsregionen riktar skarp kritik på DN Debatt mot partikamrater för att de inte ordnat sprut­bytesprogram för missbrukare i Stockholm (läs mer här). Det folkpartistiska landstingsrådet Birgitta Rydberg väljer att ligga lågt.

Personligen anser jag att det vore tokfel av landstinget att på det här sättet "uppmuntra" sprutmissbrukare att fortsätta med sitt missbruk genom att ge dem "gratis" sprutor (eller snarare sprutor som vi, som inte är missbrukare, betalar genom landstingsskatten). Det är i så fall bättre att satsa pengarna på att få bort missbrukarna helt från tung narkotika.

Ett sprutbytesprogram gör ju absolut inget åt själva grundproblemet (eller snarare -problemen, eftersom det finns flera). En sprutmissbrukare blir inte av med sitt missbruk enbart för att han eller hon kan gå och få ut "gratis" sprutor. Ja, risken att de ska smittas av hepatit, gulsot, HIV eller annat blir mindre, men samtidigt är missbrukaren kvar i sitt missbruk.

Han eller hon måste dessutom varje dag skaffa pengar till sin "fix". En stor del kvinnor säljer sex (och ja, det finns även unga killar som säljer sig på samma sätt). Det finns även en hel del män och kvinnor som begår rån och inbrott för att få tag på pengar till narkotika.

Opolitisk polis?

Tre poliser i Västerbottens län förbjuds att engagera sig politiskt i sina hemkommuner. "Det kan rubba allmänhetens förtroende för polisen", anser polismyndigheten (läs mer här).

Vilket trams! Till att börja med anser inte jag att man ska förbjuda någon (oavsett vilket jobb personen har) att engagera sig politiskt. Sverige har redan idag brist på politiskt engagerade personer villiga att lägga tid och ork på ett otacksamt kommunalt uppdrag.

För det andra - vilka fler yrkesgrupper skulle i så fall förbjudas att vara politiskt aktiva? De som jobbar på Systembolaget får inte samtidigt sitta i kommunens socialnämnd? Jobbar man hos Skanska är man inte välkommen i en stadsbyggnadsnämnd? En banktjänsteman anses kanske vara olämplig att sitta i en kommunstyrelse och ha inblick i kommunens finanser...?

Lillsessan och hertig JB

Nu har prinsessan Madeleine förlovat sig med sin pojkvän Jonas Bergström (läs mer här och här). Frieriet skedde redan den 12 juni på den italienska ön Capri.

Med andra ord har nu båda prinsessorna blivit ringmärkta. Det svenska folket väntar ivrigt på att även prinsen ska hitta en kvinna av folket att äkta.

Samtidigt kan jag inte annat än tycka att det hela får en aning för stort mediaintresse. I dagens SvD var det ett och ett halvt uppslag som enbart handlade om Maddes och Jonas´ förlovning. Då har jag inte räknat in alla mindre artiklar som också handlade om samma sak.

Även om en del svenskar allt mer kräver republik och att vi ska ha en president i stället för ett kungahus, så tycks vi ändå fascineras av monarkin och dess representanter. Både Victoria och Madeleine är enormt populära. Både här i Sverige och i andra länder.

Hur jag själv ställer mig till det här med monarki eller republik...?

Jag är lite kluven. På ett sätt kan jag förstå att man vill ha republik, där alltså folket väljer fram en president. Men i så fall bör presidenten ha den makt som statsministern har idag. Det finns inget syfte i sig att ha en president som enbart är en slags marionett á la Finland och som inte besitter någon egentlig makt. I så fall kan vi lika gärna ha kvar monarkin, eftersom ett byte till republik skulle bli hyfsat dyrt.

En president som utser regering. Som är statschef i ordets rätta bemärkelse. Utan någon som samtidigt sitter som stats- eller premiärminister. Allt annat som skulle benämnas republik känns enbart som en halvmesyr.

Men tills vidare anser jag alltså att monarkin (tillsammans med en statsminister som leder landet) fungerar alldeles utmärkt.

Så - till sist - vill jag ändå gratulera "lillsessan" Madeleine och hertig Jonas till förlovningen!

Faran med att adda sin chef på Facebook...

Korrumperade svenska politiker

Enligt en undersökning gjord av Växjö Universitet är var fjärde svensk kommunpolitiker och hög tjänsteman redo att kringgå regler och lagar i syfte att gynna lokala företag (läs mer här). Var tredje är dessutom beredd att få bli bjuden på en heldag av företaget i fråga.

Vi svenskar är ofta snabba med att döma andra länder där korruption och mutor (enligt oss) är vardagsmat. Men vad är då detta, om inte just korruption och mutor? Vi borde kanske med andra ord sopa rent framför egen dörr innan vi börjar svartmåla andra länder.

Jag anser att det här är rent ut sagt för j*vligt. Så får det inte gå till. Lagar och regler bör alltid följas. Alltid. Utan undantag.

Blir jag invald i kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige, kommer inte något privat företag att kunna köpa min åsikt. Det har ni mitt ord på.

Marianne och verkligheten

Man blir bara trött på sådana som den nu sparkade f d landshövdingen på Gotland, Marianne Samuelsson, som tycks ha väldigt dålig självinsikt (läs mer här och här).

Först skyllde hon på att hon blev "lockad i en fälla av en illojal medarbetare med en egen politisk agenda”. Därefter ändrade hon sig och ansåg att det hela var den nuvarande regeringens fel. Sen skyllde hon på att det hela var medias fel eftersom "den här historien kom väldigt lämpligt mitt under nyhetstorkan". Och till råga på allt var det även (MP):s fel eftersom "även mitt eget parti ställt sig till kören som krävt min avgång - utan att kontrollera vad saken egentligen handlade om".

Men att hon själv skulle ha gjort något fel? Nej, nej, nej. Det har hon inte. "Det finns inte det minsta bevis för att jag skulle ha givit förmåner till näringsidkare".

Nähä.

Marianne - jag föreslår att du läser mitt tidigare inlägg om "Politikens sju budord". Särskilt punkterna 1 och 2.

- - - - -

[Edit 2009-08-07 13:17] Det trista i sammanhanget är ju att Samuelsson inte kan sparkas. Hon anställdes som landshövding av den förra regeringen (med Göran Persson som statsminister) och fick ett anställningsavtal där det stod att hon har rätt att få full lön ett år framåt ifall hon skulle bli av med sitt jobb.

Eftersom anställningsavtalet är med svenska staten - oavsett vilka som styr staten vid tillfället - så hade hon, ifall hon fått sparken och den nuvarande regeringen försökt dra in förmånen, kunnat stämma staten för avtalsbrott.

I det läget kunde den nuvarande regeringen inte göra annat än att bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen, d v s att erbjuda henne ett nytt jobb inom regeringskansliet.

Vad lär man sig av detta? Jo, att svenska staten inte ska teckna fallskärmsavtal.

Be very afraid!

Jag läste att det finns en Facebook-grupp som heter "Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen" (läs mer här) med 93 000 svenska medlemmar.

Men det är ju inte tjejen i Apoliva-reklamen man ska vara rädd för. Däremot tjejen i Vanish-reklamen (den med småkidsen som leker med en pizza och avslutas med sloganen "Lita på rosa!").

Som jag ser det, så finns det bara tre scenarion för den där blonda tjejen i rosa t-shirt att bara dyka upp så där hux flux.

1. Hon är BFF med mamman i huset. Och helt besatt av Vanish. Hon bara väntar på rätt tillfälle att plocka upp sin Vanish-burk och stoppa fram den under näsan på mamman med ett väsande "Det här är ett PERFEKT tillfälle för Vanish!". Psykopat, med andra ord.

2. Hon reser runt och säljer Vanish som dörrknackare. Hon har mutat kidsen (troligen med godis) att gå in i huset och leka med en varm pizza (som hon beställt i förväg), så att hon sedan kan kliva in vid precis rätt tillfälle och visa exakt hur Vanish-joxet fungerar. Sociopat.

3. Hon följer med när man köper en burk Vanish och bor sedan i städskrubben tills det blir dags för henne att hoppa ut och hålla fram burken med Vanish. Vilket i o f s kan vara något bra ifall hon under tiden skulle ta hand om disk, städning, tvätt, gräsklippning med mera. Potentiell seriemörderska.

Varna påven

In the year 1981:
1. Prince Charles got married.
2. Liverpool crowned soccer Champions of Europe.
3. Australia lost the Ashes tournament.
4. Pope John Paul II was shot.

In the year 2005:
1. Prince Charles got married.
2. Liverpool crowned soccer Champions of Europe.
3. Australia lost the Ashes tournament.
4. The Pope died.

So - the next time prince Charles gets married, someone warn the Pope!

Alla kungens män

Igår såg jag remaken av "All the king´s men" (från 2006, med bl a Sean Penn i huvudrollen) på TV 3. Redan tidigare (många år sedan nu) har jag även sett originalet från 1949, där huvudrollen som Louisiana-politikern Willie Stark gjordes av Broderick Crawford.

Originalet är självklart mycket bättre än remaken, men det är ändå än intressant film som belyser det här med hur makt kan korrumpera även den bäste politiker.

Handlingen i korthet: en lokal kommunpolitiker - Willie Stark - i Mason City, Louisiana tar strid mot ett planerat skolbygge. Hans största invändning är egentligen att det är fel att jobet med byggandet av skolan läggs hos "negrer" när så många "vita" går arbetslösa. Skolan byggs ändå, men strax efter det att den tagits i bruk sker en tragisk olycka där tre barn dör. Willie Stark blir lokal hjälte eftersom han tidigt tog avstånd från skolbygget (att det skedde på rent rasistiska premisser kommer folk inte längre ihåg).

När guvernörsvalet i Louisiana närmar sig, ser republikanernas kandidat Joe Harrison till att genom en underhuggare "lura" Stark till att också ställa upp. Anledningen är att Stark ska splittra motståndet på den demokratiska sidan, så att delstatens bönder och fattiga har två kandidater (Stark och demokraternas officielle kandidat McMurphy) att lägga rösterna på.

Genom en journalist (Jack Burden) får Stark reda på att han enbart är tänkt att vara en marionett i guvernörsvalet, vilket får honom att tända till på samtliga cylindrar. Hans valkampanj, som gått ganska knackigt, får i stället ett enormt genomslag när han beslutar sig för att närma sig "lantisar", svarta, arbetslösa och fattiga med sin retorik, där han utlovar nya vägar, broar, skolor, sjukhus etc om han blir vald till guvernör.

Och Willie Stark blir så klart vald till guvernör genom en jordskredsseger.

Väl på plats i guvernörspalatset förändras Stark sakteliga till en korrupt politiker som inte skyr några som helst medel för att få igenom sin vilja. Tidigare har han varit en renlevnadsmänniska som inte smakat en droppe alkohol och som varit trogen sin hustru i allt. Men som guvernör super han, bjuder på lyxiga middagar och har massvis med snedsprång med olika kvinnor.

Hur det hela slutar tänker jag inte avsluta (som sagt, se gärna filmen! Helst originalet från 1949, men versionen med Sean Penn är också bra), men det tragiska (och intressanta) är ju att det hela skulle kunna baseras på verkliga händelser och personer. Oavsett land och politisk färg.